Som vi ska lära oss och ha prov på fredag är;
1. Pinus Nigra – svarttall
Pinus som betyder tall och Nigra som betyder svart är det man kan tänka på när det gäller att komma ihåg det latinska namnet och dess betydelse. Tallen tillhör familjen Pinaceae (barrväxter). En svarttall kan bli mellan 12-15 meter höga och deras stamm är svartaktigt mörkgrå och har djupa fåror. Kronan är bred med grova utspärrade grenar. Långa, styva, mörgröna barr som sitter 2 och 2. Väldigt symmetriska kottar, 3 ggr längre istället för breda. 5 – 10 cm långa, gulbruna och glänsande med rundande kottefjäll. Trivs bäst i sol och kan stå i lerjord. Man ser de oftast som prydnadsträd i parker och trädgårdar. Skogsträd. Svarttallen är odlad art men kan påträffas förvildad.
Nytto: Redan som ung planta lockar tallen till sig en lång rad insekter, steklar, svampar och fjärilar som lever i symbios med tallen. Men även älg, sork och tjäder tar sig gärna en smakbit av det växande trädet. Under den skrovliga barken på den äldre tallen väntar så nya överraskningar. Nyckelpigor, löss, bärfisar. Baggar, borrar och bockar. I kronan kanske en örn eller fiskgjuse bygger sitt bo.
2. Heuchera sp. – alunrot
Mina klasskamrater sa för att man ska minnas det latinska namnet Heuchera ska man tänka på atjoo men läraren ska Hiroshima dock är ju inte blomman som hiroshima. Men jag tänker istället på hej (Heu) min kära (chera) för just alunrot har jag många av i min gamla trädgård i Gussnava. Verkligen älskar denna lilla blomma med sina vackra och dekorativa bladverk. Dess latinska namn är ifrån Johann Heinrich Heucher (1677-1747) som prefekt för den botaniska trädgården i Wittenberg. Alunroten tillhör familjen Saxifragaceae (stenbräckeväxter). Det är en flerårig ört med skör jordstam, ca 40cm hög. Tät rosett av långskaftade, hjärtformade blad med tandade kanter och tydliga nerver. Underbara färger. Små, klocklika blommor på stänglar högt över bladen. Blommar i juni-september. Beroende på vilken art det är så skiljer det sig på färgen på bladen samt att blommorna är antigen vita eller rosa. Frukten är en näbbliknande torr kapsel. Förökas genom delning av stammen eller med frön. Kommer ifrån SV Nordamerika. Trivs i rabatter och stenpartier. Anses som en bra kantväxt då de inte blir så höga. Kan användas som snitt blommor. Vill gärna stå i sol-halvskugga. Lätt, näringsrik, fuktighetshållande och gärna kalkhaltig jord. Vill inte stå torrt länge och klarar inte av vind.
3. Prunus laurocerasus – lagerhägg
Här blir det svårare att komma på en enkel förklarning så jag kommer ihåg det latinska namnet. Önskar att jag hade en quiz eller bildspel till detta så man kunde leka fram orden. Enligt boken så tillhör denna buske som jag tycker det påminner om våra Rosaceae (rosväxter) vilket jag inte tycker men det kommer att ändras med tiden. Då jag är helt ny på detta. Då tar vi och kollar vad det latinska namnet innehåller – Tydligen så är Prunus det ursprungliga namnet för plommonträd och Laurocerasus – laurus (lager) samt cerasus (körsbär). Syftar då på dens blad och frukterna. Blommorna är vita med upprättande blomklasar under våren. Får bär som först är röda sedan svarta. Har en tydlig doft av bittermandel om man klipper den. Kommer ifrån Ö Balkan, Turkiet och Kaukasus. Lagerhäggen trivs i samplantering, buskage och under större växter. Jorden skall gärna vara mullrik och trivs bäst i sol-halvskugga ej i vind. Eftersom den är grön året om fungerar den även att formklippas.
4. Pyracantha sp. – eldtornsläktet
Kommer också från familjen Rosaceae (rosväxter). Förr använde de denna klätterväxt för att täcka fula husväggar/murar då den täcker bra. Kan också användas i marktäckande områden dock ej där det finns småbarn dels för buskens tornar och att bärens innehåll är giftiga. Men småfåglarna klarar av deras bär utan problem. De orangefärgade bärliknande äppelfrukterna pryder även busken under vintern. Ok, fokusera på namnet. Det måste ju vara lätt!!! Pyr – eld (bären) och acntha – tagg (tornarna). Så var det med det. Tornig buske med veka grenar som klättrar sig gärna uppåt eller längs med marken. Strödda och omvänt lansettlika blad med tandad bladkant. Vita femtaliga blommor i täta klasar i början av juni. Doften är svag och obehaglig (pollineras av flugor). Denna buske finns som flera arter och hybrider ingår, bl a P.coccinea från Sydamerika, Iran och kaukasus. Trivs i sol-halvskugga och näringsrik jord.
Nytto: De organgefärgade bärfrukterna är en bra föda till våra småfåglar.
5. Asarum europaeum – hasselört
Jag och två av mina klasskamrater fick redovisa om vart vi hittade denna perenn ute på skolans område. Vi gick runt hela skolan efter de ledtrådar som vi fick om vart den skulle trivas att växa och till slut hittade vi den. Namnet känns mer eller mindre andligt och en växt som placeras på heliga platser. Hasselört är en lågväxande perenn som blir endast 10 cm hög. Glänsande, njurformade och runda blad. Bladen luktar peppar-aktigt när man krossar de. Bladskaft med 2-3 stipler i rader. Passar bra under buskar, träd och andra perenner. Blommar oansenligt nere vid marknivå, gömt under bladen, i maj.juni. Blommor är mörkt röd-brun, mickande med tre flikar som liknar kronblad. Härstammar från C,Ö och SÖ Europa, Ural och SV Sibirien, NV Turkiet.
6. Picea abies ´Nidiformis´ – fågelbogran
Är en gran som istället för att växa på höjden växer på bredden. De har ett kompakt växtsätt med vågrätta grenar och flat i toppen (1 meter hög). Tillhör familjen Pinaceae. Picea (tjära) syftar på trädets kåda. Abies – alltid levande, alltid grönt. Man kan lätt se att det är en fågelbogran då den har tydliga indelade våningar. Korta ljusgröna, vassa barr. Tål luftföroreningar. Härstammar från Kanada. Trivs i stenpartier, samplanteringar och som solitär. Sol-halvskugga samt näringsrik frisk jord. Granar formklipps sällan, men klarar beskärning, om man beskär på gröna skott och årstillväxt. Beskär man djupare riskerar man att plantan förstörs eftersom granar inte bryter nytt på gammal ved.
Nytto: Granar betas inte så gärna av harar och rådjur. Kottarna är viktig och uppskattad vinterföda för sork, möss, ekorrar, korsnäbbar och hackspettar. En del fåglar bygger gärna bon i granar. Förr användes kådan i sårläkande salvor en vanlig ingrediens, som gjorde salvan fast och vidhäftande. Grankåda har antibakteriella, smärtstillande och cirkulationshöjande egenskaper, så en sådan salva bör ha fungerat bra.
7. Miscanthus sinensis – glansmiskantus
Jisses, vilket roligt namn på ett gräs med vimpel. Jag har sådana i Gussnava men visste inte att de hette så. Miscanthus – (fr. grekiskans) miskos=blomstjälk/fruktskaft och anthos=blomma (axet). Tillhör familjen Poaceae (gräs). Glansmiskantus är en flerårig stråväxt som blir 80-150cm höga, beroende på sort. Bladen är långa, gröna med en vit rand i mitten. På hösten kan bladen få en rödaktig ton. Axet blommar med en röd-silverrosa vippa från augusti – september. Tar man in dessa vippor så expanderar vipporna och blir fluffiga. Man ser deras frön väldigt tydligt. Färgerna kan variera beroende på art. Härstammar från Ö/SÖ Asien samt Japan. Står gärna själv som solitärväxt eller i bakgrunden i en rabatt. Trivs i sol-halvskugga, näringsrik och fuktig jord som är väldränerad. Tål även att planteras i lera.
Nytto: Mest som en dekorativ trädgårdsväxt.
8. Skimmia japonica – vinterbär
Tillhör familjen Rutaceae – vinruteväxter. Växten trivs bäst i halvskugga till skugga. Den kan också klara sig fint i soliga lägen, så länge den skyddas mot de starkaste solstrålarna och jorden hålls jämnt fuktig. Bladen blir gula om vinterbär står i för mycket direkt sol. Vinterbär är en surjordsväxt som trivs i jord med lågt pH-värde (5). Likaså som rhododendron. Skimmia kommer ifrån japanskans shikimi.
織 姫 美 – Shikimi
織 means ”weave, fabricate, knit.” 姫 means ”princess, noblewoman.” 美 means ”beauty, beautiful, pretty.”
Liten kompakt, tätväxande och städsegrön buske på ca 1 meter med fina mörkgröna något läderartade blad. Blomknopparna är vita, rosa eller rosaröda och sitter färdiga redan på hösten som sedan slår ut i små, vita doftande blommor i maj-juni. Vinterbär är enhudlig, vilket innebär att det bara är honplantorna som får bär och då endast om de har pollinerats av en hanplanta. Vinterbäret är inte helt vinterbärig men klarar av zon 1. Härstammar från Ö Asien. Busken klarar av avgaser och är bra till Bonsai.
Nytto: ?
9. Viburnum x bodnantense – hybridkejsarolvon
En vibrerande bod – eller nä, det var det inte! Istället är det en buske som blir mellan 2-3 meter hög som blommar mycket tidigt på bar kvist, ibland redan i december men oftare i feb-mars. Får mörk rosa knoppar som slår ut i ljusrosa doftande små blommor. Attraherar bin, fjärilar, humlor m. fl. Unga blad är bronsfärgade och de äldre grova, mörkt gröna blad. De unga skotten är upprättväxande men med tiden blir de svagt överhängande. Trivs som solitär eller samplantering och i sol-halvskugga med näringsrik jord. Den vill gärna stå skyddat för en tidig blomning. Viburnum från lat. viere, binda, fläta. Bodnantense efter platsen Bodnant i Storbritannien. Hybridkejsarolvon är en korsning mellan två andra olvon, kejsarolvon, Viburnum farreri från västra Kina och Viburnum grandiflorum från Himalaya. Tillhör familjen Adoxaceae, desmeknoppsväxter (Gemensamma drag hos dessa arter är motsatta blad, små blommor med fem kronblad och att frukten är ett bär.).
Nytto:
10. Viscum album – mistel
Tillhör familjen Santalaceae – Sandelträdsväxter. Namnet låter som ett viskande album. Viscum=mistel, album är lat. och betyder vit. Syftar på fruktens färg. Misteln är en halvparasitisk buske med grön gaffelgrenig stam. Växer ut ur grenar på främst lövträd (ex. apel och poppel). Städsegröna, spatelformade, läderartade, parallellnerviga blad. Tvåbyggare (dioik) han- och honplantor. Ståndarna utgörs av en mängd pollensäckar på insidan av hanblommans fyra kalkblad. Honblomman har utom de fyra hyllebladen en liten uppstående kant, som motsvarar foderblad, och en pistill, vars fruktämne inte är tydligt utbildat, för det ensamma fröämnet ligger inbäddat i blomaxelns spets. Reducerade fyrtaliga blommor i grupper om 3. Vit stenfrukt med klistrigt fruktkött, sprids med fåglar. Förökar sig då genom frö. Härstammar från Europa och Frankrike.
Nytto: Kan användas i en sammansättning i flytande form enligt FASS läkemedel som en injektionsvätska för tumörer och nedsatt immunförsvar. I förkristna europeiska kulturer betraktades dessa buskar som en gudomlig representation av den manliga essensen, en symbol för romantik, vitalitet och fertilitet. Dessutom tror man att keltiska folk brukade betrakta mistelplantor som heliga när de sågs växa på en ek, vilket är en mycket sällsynt värd även idag. Numera fridlyst i hela Sverige (2016) med undantag om det är att för att ta hand om trädet som den har en symbios med eller att den tar över.