Min bästa kompis föräldrar bjöd mig på ett litet glas aroniavin och jisses vad det var gott. Jag har även testat saft och den är lika god. Så jag åkte ner till Gunnebo Trädgård för att inhandla två stycken buskar men vilken sort det var vete tusan. De är inne på sitt andra år här och de börjar att ta sig mer och mer. Har än inte haft så mycket bär på de men det kommer. Redan nu i april har det börjat komma nya blad. I och för sig säger meteorologerna att det är sommar väder nu.
Familjen rosaceae
Aronia härstammar från östra delen av Nordamerika. Den odlas för sina vita eller svagt rosa blommor och sin vackra höstfärg. I Sverige har man först på senare år börjat använda de nyttiga bären och nu finns det enstaka aroniaodlingar här. Beroende på sort kan aronian bli upp till två meter hög. Bären blir ca 1 cm stora och sitter i klasar. Antalet bär i klasen varierar från 1 – 30 beroende på sort.
Odling
Aronian är tolerant mot olika jordar men en fuktig, väldränerad jord är bäst. Som alla bärbuskar bör den stå soligt. Sätt inte buskarna för nära andra växter då de är lite känslig för konkurrens. Du kan plantera aronian som en häck med ca en meters mellanrum eller som fristående buskar med två meters mellanrum. Sätter du barrotade häckplantor så är det gynnsamt att skära ner buskarna till 15 cm i samband med planteringen. Man behöver sällan beskära aronian men ser den för tät ut tar man bort några av de äldsta grenarna. Blir den mycket risig och ful kan man klippa ner hela busken. Aronian kräver ganska lite näring. Man kan använda både naturgödsel och konstgödsel men för mycket gödsel minskar blomning och skörd. Aronian är självfertil så det räcker med en sort i odlingen.
Bären äts inte råa, utan tillagas, och de plockas bäst efter en första frostknäpp då de smakar sötare. Bären innehåller höga halter av vitamin K och mycket höga halter av karotenoider, som i kroppen kan omvandlas till vitamin A.