eller rättare sagt resan till min lillebror Sven Ahlström och hans sambo Jennifer Lawler till deras mysiga hus ute på … där de har ett litet paradis att ta väl hand om. Väl framme efter en försening med Snälltåget på 90 minuter och förvirrade Uber förare kom vi på plats klockan 1 på natten och somnade på direkten när vi väl lade oss.
Min lillebror har funnit en ny väg att gå i sitt arbetsliv och vill nu bli filmregissör så han har hjälpt en polare med att tillverka ett utav hans syn på hur livet förändrade honom. Jag kan verkligen rekommendera er att se den så fort den kommer ut. Jag vill gärna se den igen på bio. I vissa scener blir man verkligen berörd och väcker så mycket inom en att det emellanåt känns som man sitter i filmen. Att kunna filma känslor att se bra ut och att åskådarna blir berörda är ingen lätt uppgift samt Sven har förstått hur Jocke vill ha det så att de tillsammans med de skickliga skådespelerskorna kan finna budskapet.
