Jag börjar alla mina pass med hästarna som jag ska rida eller longera med att gå runt i paddocken eller på vägen i ca 6 minuter. Jag låter hästen ha långa tyglar/långt grimskaft så den kan se sig om utan att öka spänningar i halsen. Hästen får skritta fram ordentligt.
Den här framskrittningen har olika syften med min ridning mot ett bra samspel med hästen. Vi blir bägge varma i våra kroppar innan ridpasset börjar. Vi stärker tilliten till varandra genom att hästens dagstemperament oftast följer mig. Är jag lugn så speglar det av sig på hästen men är jag tvärtom så speglar det sig också av på hästen. Hästar gör inte som vi säger utan så som vi gör. Du behöver föregå med ett gott exempel.
De jag tänker på när jag går med hästen är hur hen fungerar just idag. Hur hen rör sig i kroppen om jag ser att det ser spänt ut eller om hen går med mjuka långa steg med en mjuk kropp. Jag härmar hens andning, steglängd och energinivå utan att stressa upp mig själv. När jag väl känner att hästen börjar se mig kan jag ändra steglängd och tempo för att se om hästen lyssnar på mig.
Abba som är ett litet energiknippe behöver man inte göra så stora rörelser för att hon ska se mig och följa mig. Hon gör som jag och ibland busar hon till varav jag bara skrattar för det är inget ont i henne utan bara bus. Hon vet precis vad man behöver utan att säga det. Bikkja är ett riktigt godismonster och går jag så går hon och stannar jag så stannar hon och kollar fickorna ifall där är godis. Hon börjar lära sig att hon inte får när hon tigger utan att hon får när hon gjort något jag velat.