Kolkuós Hästarna

Första gången

Jag kom i kontakt med hästar utav Kolkuós linjen var när jag gjorde min praktik hos Inger Karlströmer då hon ägde Ekhaga Gårdshotell. Inger var väldigt ambitiös och lärde mig en massa under min praktik samt jag jobbade där sommaren innan hon begav sig ner till Skåne för att bara satsa på sin avel. Väl nere i Arkelstorp utanför Kristianstad hade Inger hittat en gård som hon renoverade upp och fick som hon ville. Jag jobbade även där på mina sommarlov samt så mycket jag kunde. Jag älskade att vara där och höra hennes historier och läsa hennes böcker om Kolkuós linjerna. Samt jag fick lära känna hennes hingst Gyrdir frá Arbakka som stal mitt hjärta. Han hade inte jätte flotta gångarter men han hade ett hjärta av guld, snällare hingst fick man leta efter.

Några år senare

Köpte jag ett sto av Inger, Svala från Olsbacken, tanken var att hon skulle bli mitt avelssto eftersom hon hade en väldigt fin och gedigen kolkuós stam. Hennes mamma var Barbara frá Hófi efter Funi frá Kolkuosi. Barbara ägdes av Ylva Hagander men Inger och hon hade ett samarbete så de avlade fram ett antal fina ston som Dimma från Ekhaga (e. Hördur frá Hvóli). Barbara var avelsvärderat fyrgångssto. Svalas pappa var såklart Gyrdir och det blev ett sto som jag uppfostrade, red in och utbildade men så på grund av familjära omständigheter var jag tvungen att sälja henne. Hon fick ett bra nytt hem där hon trivs väldigt bra. Gården där hon bor är inte för långt borta så jag kan hälsa på henne. Skulle jätte gärna velat ta ett föl på henne men hon börjar bli till åren. Och ekonomin räcker inte alltid till.

Därefter

Hade jag inte så stor lust att rida eller ta hand om hästar på ett tag. Jag fick tag i en äldre foderhäst som hade lärt sig lite hyss men som föll som handen i handsken när jag red honom. Dagen när jag fick se hans pass blev jag lite chockad men han var en ren kolkuós häst, Blesi. Ja, världen är liten! De som ägde Blesi ville sälja honom till mig men jag tyckte det kostade för mycket för en så pass gammal häst samt jag hade bestämt mig för att hitta ett sto att avla på. Så var jakten igång….

i Danmark

Jag och Abba

hittade jag min gode vän Michael Hembo med sitt fina stuteri Flugsael med just Kolkuós linjen. Han hade ett sto på sin hemsida som jag föll pladask för men tyvärr de pengar han ville ha hade inte jag. Nattfreyja från Flugsael, bara wow. Michael gav mig ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till – att få betäcka Nattfreyja med valfri hingst och att jag betalade en nätt summa så var fölet mitt… Jag valde självklart hans hingst Gullfeti frá Arbakka. Visst det är en chansning till 50% att det blir ett sto men jag satsade och Abba kom ut. Världens roligaste och lyhördaste häst! Jag red in henne själv men märkte att hon blev alldeles för liten för mig så jag sålde henne till en kvinna som bor i närheten. Där trivs hon väldigt bra och de älskar henne. De har även bestämt sig för att köra in henne.

Historien om islandshästarna avlade på Kolkuós Gården

Sigurmon Harmansson uppfödare i Kolkuós vid hästinsamlingen Laufskálarétt år 1973. Bild från tidningen Vikan. Fotograf: Sigurgeir Sigurjónsson.

På gården Kolkuós i Skagafjörður avlades under en lång period hästar av Svaðastaðirlinjen av bonden Sigurmon Hartmannsson, son till Kristín Símonardóttir från Svaðastaðir som var syster till Pálmi på Svaðastaðir. Hartmann Ásgrímsson, Sigurmons far hade år 1920 fått några ston som härstammade från ett välkänt sto i området; Hólagrána som hade köpts från Svaðastaðir runt 1860. Stoet Nanna, som är registrerad från Kolkuósi, var enligt Sigurmon ett av dessa ston som hans far fick ifrån gården Efra-Ás i närheten. Det var sedan enligt rådgivning från Theodór Arnbjörnsson, som då nyligen hade anställts som hästavelskonsulent, som Hartmann betäckte Nanna med Sörli 71 frá Svaðastöðum. Resultatet av denna parning blev hingsten Hörður 112 född 1922 som var början på en era för hästarna från Kolkuós.

Efter att Sigurmon tog över gården efter sina föräldrar runt 1950 fortsatte han det arbete som hans föräldrar hade börjat med både hästavel, kor och får. När det var som mest hade han mark från totalt fem närliggande gårdar och uppemot 300 hästar. Han sålde hästarna oinridna som unghästar och det var även så att få av hans ston någonsin reds in. Han ansågs däremot ha oerhört bra öga för hästar och var känd för att kunna förutspå hästars talang.

Den utan tvekan mest kända individen från Kolkuós är hingsten Hörður 591 frá Kolkuósi, född 1957. Hörðurs mamma var Una frá Kolkuósi som härstammade från Hörður 112 i båda led. Året innan Hörður föddes hade hans mor kommit bort från Kolkuós och hittades ett antal gårdar bort. På vägen dit visste man att det fanns ett antal okastrerade hingstar vilket ledde till att Hörðurs fäderne orsakade en livlig debatt bland hästmänniskor. Hörður är dock registrerad efter en hingst som inte var stambokförd och hette Brúnn frá Syðri-Brekkum. Sigurmon var övertygad om att det var korrekt. Denna Brúnn var efter Brúnn frá Axlarhaga som var kraftigt inavlad från helsyskonen Sörli 71 och Tinna 147 frá Svaðastaðir. Sigurmon yttrade sig vid något tillfälle som så, att det inte hade någon större betydelse vilken hingst som var Hörðurs fader, eftersom alla gårdarna på vägen dit som Una hittades, höll på med linjeavel av Svaðastaðirhästar. Det kunde således ha varit någon helt annan hingst som var Hörðurs far men det var ändå samma gener! I sin årskrönika för 1961 skriver Gunnar Bjarnason:

En av de mest lovande hingstarna i Skagafjörður är en svart häst som ägs av Sigurmon Hartmannsson i Kolkuós. Han är av den gamla Hörður 112 linjen och renavlad Svaðastaðir häst. Denna häst är en bra indikation på vilka skatter som finns i denna gamla linje i Skagafjörður och hur mycket vi kan förvänta oss av denna. Detta är en häst, som kommer att väcka uppmärksamhet på Landsmót nästa sommar.

Hörður 112 frá Kolkuósi. Bild från Ættbók og saga IV.
Fotograf: Okänd.

Hörður visades som individ på Landsmót 1962 och sedan igen på en lantbruksmässa 1968. Domarnas omdöme Hörður när han premierades år 1968: “Ståtlig, temperamentsfull och villig hingst i bra kondition. Stark utstrålning och framdel, lång på mitten, men styvhet i ländrygg och kors så att han inte trampar nog väl inunder sig. Alla gångarter, riktigt bra pass. Högst bedömd, bästa hingsten på visningen.

Hästmänniskor på Island delades upp i två grupper när det kom till att diskutera Hörður, antingen var han älskad eller hatad. Det blev således mycket diskussioner om bedömningen av Hörður när han visades första gången som femåring på Landsmót 1962. Domargruppen var delad i sina åsikter och Hörður slutade som femma i sin åldersklass. Hörður visades sedan redan nio år gammal med avkommor på Landsmót 1966 där han kom på andra plats bland avelshingstar, efter Roði 453 frá Ytra-Skörðugili. Domargruppens kommentarer om Hörðurs avkommor var som följer:

“Hörðurs avkommor har mjukare temperament än han själv. Dom har lätt för tölt och är ganska resta men verkar inte lika snabba i gångarterna som pappan, framförallt inte i passen. Rörelserna är inte tillräckligt framåtgripande, och de trampar inte tillräckligt långt inunder sig med bakbenen. De är resta med utstrålning och har även bra uttryck. Viljan verkar oftast finnas där. Avkommorna är alla unga och därför är det ännu inte klart hur deras ridegenskaper blir. Arvstyrka är inte mera än medel.

Efter alla dessa händelser hade Gunnar Bjarnason detta att säga om Hörður 591:
Så visades Hörður där på sommaren, då fem år gammal, med mycket vilja och temperament och orsakade redan då debatt i domargruppen. Hörður hade inte dåligt temperament, men han tyckte inte om att bli ompysslad, var riktigt stolt. Rörelsemönstret var således, att han lyfte väl på frambenen, tölten var ren men saknade rörelser i ryggen, för att den var för styv. Detta anklagades han för, vilket var korrekt, men påståenden om dåligt lynne var däremot fel.

Redan 1963 såldes Hörður till två män från södra Island, Páll Sigurðsson på Kröggólfsstaðir som var berömd hästkarl på sin tid och Jón Pálsson veterinär på Selfoss och flyttades han söderut om, där han betäckte under många år. Hörður köptes tillbaka av Sigurmon 1971 och flyttade då hem igen. Hörður var sedan på Kolkuós tills Sigurmon började lägga ner på grund av ålder, då han flyttades till Sigurmons dotter på gården Vaglar i Skagafjörður.

Hörður 112 och Hörður 591

Hörður 591 frá Kolkuósi. Bild från Sögusetur íslenska hestsins. Fotograf: Einar Eylert Gíslason

Även om dessa hingstar är de viktigaste individerna från Kolkuós från nutidens perspektiv, var det dessutom ett stort antal andra hästar som kom därifrån, påverkade aveln på flera gårdar och producerade bra rid- och tävlingshästar. En av dessa som bör nämnas här är stoet Yngri-Mósa frá Kolkuósi, född 1961 efter Léttir 400 från Kolkuósi, som var undan en dotter till Hörður 112, och undan Mósa frá Kolkuósi, dotter till Hörður 112. Yngri-Mósa reds aldrig in och hennes första avkomma föddes år 1965 då Yngri-Mósa endast var fyra år. Den första avkomman var efter Hörður 591 och döptes till Gríma frá Kolkuósi. Gríma bedömdes som fyraåring och såldes sedan till Tyskland där hon senare betäcktes med hingsten Þór von Sporz som var en renavlad Kolkuós hingst. Deras avkomma fick namnet Týr vom Rappenhof som blev en legendarisk tävlings- och avelshingst i Europa. Efter Stígandi frá Kolkuósi, son till Hörður 591, fick Yngri-Mósa dottern Þerna frá Kolkuósi som såldes till den statliga hästavelsgården Hólar. Þerna bedömdes in i första klass 1977 och betäcktes sedan med hingsten Þáttur 722 frá Kirkjubæ som även han till stor del härstammar från Svaðastaðir. Deras avkomma heter Þrá 5478 frá Hólum som blev högst bedömda fyraåriga sto på Landsmót 1982 och högst bland hederspremieston på Landsmót 2000. Från Þrá finns en lång rad med Landsmótvinnare och även tre av hennes döttrar har fått hederspremie för avkommor. Þerna fick även en avkomma efter Hrafn 802 frá Holtsmúla som heter Þörf frá Hólum som är mamma till den välkända hingsten Þokki frá Kýrholti. Yngri-Mósa fick 1972 ännu en avkomma med Hörður 591. Denna gång var resultatet Kristall frá Kolkuósi, som såldes till Akureyri där han kastrerades. Kristall blev en framgångsrik tävlingshäst och vann bland annat B-flokk på Landsmót 1986.

När Sigurmon började trappa ner och sälja av sina hästar erbjöd han en uppfödare i närheten, Jón Friðriksson på gården Vatnsleysa, att köpa ett antal av sina ston och bland andra Yngri-Mósa. Jón, som också var intresserad av att avla hästar med Svaðastaðirblod, slog till och tog med Yngri-Mósa även om hon då var 17 år gammal. Efter att Þrá frá Hólum imponerade på Landsmót 1982 beslutade sig Jón för att göra ett försök till att göra en ny Þrá genom att betäcka Yngri-Mósa med Þáttur 722 frá Kirkjubæ. Resultatet av det blev en hingst; Stjarni frá Vatnsleysu som aldrig blev bedömd. Stjarni lånades ut till västra Island där han betäckte på ett antal gårdar som var intresserade av denna härstamning. Bland avkommorna som han fick där finns stoet Auðna frá Höfða som i sin tur är mor till de välkända avelshingstarna Auður och Arður frá Lundum.

Sigurmon började trappa ner sin hästavel vid mitten på 1970-talet och sålde då många av hästarna inklusive äldre fölston. Han bodde själv kvar på Kolkuós fram till 1980 men flyttade till ett äldreboende på Sauðárkrókur innan han dog. Hästarna spreds runt både på Island och till Europa där många försökte fortsätta med att linjeavla Kolkuóshästar.

Hur ser det ut nu?

Gården Kolkuós revs och jag har en planka från verandan ute i min bod som Inger Karlströmer tog med sig på en av sina resor till Island. Jag hörde att det var en man som byggde upp gården igen och startade avelsverksamhet igen men hur det har gått har jag inte hört något mer av. Så nu var det dags att kavla upp ärmarna och söka vad som hänt.

År 2010 byggdes Kolkuós upp igen och nu år 2024 hyr de ut gårdshuset till gäster från olika världsdelar. Se mer på deras hemsida; https://www.kolkuos.is Samt att de har en flock på ca 30st individer där de har lyckats avla vidare.

Related posts

Abba såld

Bus är ett måste

Första videon med Abba