Jag minns när dina förra ägare köpte dig av Alli för de ville så gärna ha en egen hingst. När du stod i hagen och skrek på de andra hästarna och sprang med krökt nacke och lätta, spänstiga steg så såg det ut som du dansade. I en början fick jag inte rida dig då din förra ägare inte tyckte jag var bra nock utan de visste bättre. Men med tiden gav de sig och jag fick rida, träna och tävla. Det var underbart! Vi trivdes mest i skogen i vår egna fart…. Detta var år 2007.
Så för 2 år (2017) sedan hittade jag dig i ett bedrövligt skick. Ditt eksem hade blivit värre, hovarna långa och du var mager samt pälsen var glanslös. Det var hemskt att se dig i det tillståndet. Dock var misskötseln inte med flit då din ägarinna blivit allvarligt sjuk. Men det visste inte du. Du älskade ändå. Och tiden vi fick tillsammans nu i slutet var en tid jag aldrig glömmer. Du finns i mitt hjärta och jag vet att du vakar över mig ännu. TACK!